Vem är jag?

Jag är Sofhia.

20 år gammal och bor i en liten håla utan för Västerås som kallar Surahammar.

pluggar hotell och restaurang inne i västerås detta är mitt sista år så snart blir det studenten :)

Bor ihop med min sambo och min dotter.

Min dotter?

Hon fyller 5 i januari, yes! Jag fick henne när jag var 15! 

Hon heter Elita och hon kom som en räddande ängel. Jag ska försöka förklara så mycket som  möjligt för er nu men om  ni har några frågor så är det fritt fram att fråga :)

Min historia

Det är nu mycket som jag inte kommer skriva ut för jag vill inte hänga ut visa människor.

Min barndom. jag var hemma hos min pappa varanna helg annars bodde jag hemma hos min mamma det var mycket alkohol inblandat i min barndom jag tyckte ofta att det var roligt när jag var liten men nu vet jag att det är fel, självklart kan man få ta ett par öl om man har sitt barn hemma men man ska inte bli full och det ska inte vara fester och verkligen inte slagsmål, det har inge gett några djupare spår nu jag ld inte av det och jag lider inte av det nu. Min mamma var en gång tillsammans med en man som jag inte kommer skriva namnet på denna man misshandlade min mamma ofta mitt framför ögonen på mig när jag var 5-7 år gammal detta har satt djupa sår i mig och det är något som jag aldrig kommer glömma och jag är både arg och besviken på min mamma visa gånger för att hon inte vågade bryta upp tidigare. Det hände även en händelse med mig och den mannen men det kanske jag orkar skriva ut senare när jag känner mig redo för det.

Tonåren: Här kommer jag hoppa över väldigt mycket för att jag känner att jag inte orka skriva allt. jag har väldigt lätt för att prata om detta med människor men just nu sitter jag själv hemma och har då lättare för att bryta ihop.

Får man hänga ut folks namn? nu vill jag göra det.. men jag vet inte om man får. Jag kommer inte ihåg åren så bra men mamma och han vart iaf tsm när jag var mellan 9-11 år detta var ett data freak som mamma blev förälskad i piercingar var ett stor intresse för honom han gick ofta upp ur sängen och satt sig vid datorn när vi skulle sova och gick och lade sig när vi gick upp. När jag började högstadiet så hände någonting med mig, jag började umgås med helt fel människor jag sökte bekräftelse, började röka och började dricka alla var oroliga för mig och jag la upp väldigt lättklädda bilder på mig på internet bara för att människor skulle kommentera att jag såg BRA ut det var det jag ville veta att jag var snygg! Jag umgicks med människor som inte alls var bra för mig. Mammas kille lät mig sitta uppe vid datorn även fast mamma sa att jag skulle gå och lägga mig så sa han åt mig att det var okej, jag kunde sitta uppe halva nätterna. 

En natt när jag gick och la mig så vaknade jag av att nån var mellan bena på mig jag vaknar av ren panik och ser att det är mammas sambo som är där han ber mig att runka av honom jag gör det, livrädd och mitt hjärta bultar i trehundra. sen hör jag mamma gå ner för trappan mitt i natten, han springer ut och hon fråga vad det är som händer han sa givetvis att det inte var någonting och satt sig vid datorn, mamma gick upp och lade sig igen han kom sedan in och sa att vi skulle fortsätta när mamma har åkt till jobbet. jag kunde inte sova på hela natten, tidigt på morgonen skriver jag en lapp till min mamma viker ihop den och går förbi soffan där han sover upp för trappan och lägger lappen i mammas armveck, jag var liv rädd att han skulle vakna, Jag gick sedan ner till rummet klädde på mig och gick sedan hem till min pappa och låtsas mamma som bara bodde 2 min från mamma men det var ingen som öppna jag satte mig utanför och tårarna bara forsade ner från kinderna. jag gick sedan hem till min moster som bodde mittemot min pappa och knackade på, torkade av tårarna och fick bara ur mig "**** har vart på mig" Hon drog mig till sin famn och bara höll om mig hårt och var helt tyst sedan ser jag att mammas bil kör upp på uppfarten hon rusar in och ser helt förskräckt och håller om mig vi pratar och vi alla gråter vi ringer och anmäler och polisen kommer för att hämta honom. Jag kommer inte ihåg hela händelseförloppet  min pappa kommer iaf hem undertiden och när han får klart för sig vad som har hänt så ser ja hur hans blodådra i pannan börjar pulsera när den kommer fram så vet man att pappa är arg man såg på honom att han inte alls visste vad han skulle känna eller vad han skulle göra. jag åker in på polisförhör samma dag jag vann rätte gången jag fick 75000 i skadestånd  och han fick fotboja och samhällstjänst om jag inte minns helt fel. Om jag fick, så skulle jag ha honom nere i min källare och tortera honom dag in och dag ut tills han dog för att han inte orkade mera, jag skulle binda fast honom på en stol och ge han  mat så att han nätt och jämnt överlevde sen skulle jag vara så jävla svinig mot honom som det är otäckt..om jag bara fick..

Men jag vill tacka er alla som var med och stötta mig när jag hade det som svårast, vänner, familj, advokat m,m.

Han gjorde mig självdestruktiv på alla möjliga sätt jag kände mig inte värd ett skit och lätt folk göra vad dem ville med mig och jag skar mig på armarna till början lite lätt men det vart bara djupare och djupare jag skäms inte över min ärr men han borde få se dem och veta att det är ärren som är kvar efter honom.

Min mamma vart jätte orolig  för mig och jag fick börja gå hos bup även fast jag avskydde det kärring jäveln satt där med glasögonen på nästippen hypnotisera mig och trodde att jag skulle må bättre av det, BULLSHIT! jag har mina nära och kära som jag kan prata med och det är människor som jag känner. En dag så vägrade jag att gå ditt, min mamma ringde kärringen jag pratade med henne och jag bad henne dra åt helvete. jag mår inte bättre av sitta i ett ljust rum med en blek och tråkig psykolog nej fy fan! 

Jag mådde så jävla dåligt att jag inte längre ville leva läkare försökte att skriva ut massa antidep till mig men jag mådde bara sämre av dem, började skaka och frös hela tiden. Mamma fick sömntabletter utskrivet och jag visste att hon somnade nästan direkt när hon hade tagit dem. det var en morgon som jag och mamma bråkade för att jag inte var i skolan när hon åkte till jobbet så letade jag fram hennes tabletter och tog en hel karta. Allt började sväva och jag mådde bra? Satt mig vid datorn och skrev med min vän Sabina jag skrev att jag har tagit en karta sömntabletter och att jag kommer att ta mera sabina bodde då på behandlings hem lång från surahammar så hon ringde min vän Jannica, jannica messade en kompis som var i skolan dem sprang hem till mig, ringde ambulans jag hade tappat medvetandet kom inte ihåg någonting men jannica berättade att jag satt på knä i hallen när hon kom in och hon bad mig lägga mig ner jag började andas jätte konstigt så hon satte mig up, strax efter det så hade ambulans kommit jag lades på en bår och det var fullfart in till Akuten, jag överlevde! 

Tack Sabina för att du tog mig på allvar och tack Jannica för att du var där för mig! <3

 Ett tag efter överdosen så börjar den en ny kille i min skola som kom från västerås vi hittade varandra och var tillsammans i ungefär ett halv år strax efter att vi gjorde slut så satte jag in en p-stav och dem gjorde deras rutinkoll och tog ett gravtest innan dem satt in staven, och det visade negativt! Staven åkte in och jag var singel, försökte fixa skolan och kämpade verkligen för ordna upp allting. jag märkte sedan att jag började tappa aptiten jag klarade knappt av en hel skoldag för att jag var så trött att jag höll på att somna på lektionerna. Jag gick till ungdomsmottagningen och frågade vad som var fel.. dem sa att det endast var hormoner från pstaven, jag hoppades bara på att det skulle gå över och forsatte att kämpa jag började kräkas kunde knappt att på mig när kläder längre, jag som alltid var den där smala, jag skämdes och gick med tjocktröjor hela tiden jag gick till UM igen men fick samma svar igen, att det var hormoner från p-staven.

Jag började få ont i magen, det spände och drog sa sedan till mamma att hon skulle känna på magen och hon sa att jag skulle gå till läkaren. Jannica följde med mig och när vi satt där i väntrummet så sa hon "Fia, tänk om du är gravid!" jag sa nej det kan jag väl inte vara, jag har ju p-stav men ändå flygde tankarna i huvudet på mig. jag ropades in och jannica följde med mig, det var en kvinnlig läkare hon kände och klämde sedan sa hon att hon skulle hämta en annan läkare det kom in en manlig och han klämde och kände och sa till henne - ja det kan nog vara så.. Jag kollade på dem och tänkte HALLÅÅÅ vad är det? har jag cancer eller? Vad fan är det? Hon tittade på mig och hon såg helt förstörd ut! Det kan vara så att du är gravid, eller så har du cysta , men bli inte orolig det vara en snäll cysta! Gravid frågade ja.. hon kollade på mig och sa att det kan vara så och verkar som att du är i ungefär 4e månaden, vi pratade lite, när vi gick ut så bad jag jannica att ringa min mamma, hon ville givetvis prata med mig hon fick panik och oroades av ekonomin. jag kände ingenting jag måste ha vart i chock, ingen glädje, ingen oro, allt va som vanligt. Dagen efteråt åkte vi in på ultraljud och där uppdagades det att jag var i 6 månaden barnet vart planerad den 22a januari. jag tror att det var då jag förstod mamma satt brevid mig och när vi såg barnet sa hon  "Det är ju ett barn!!" ja det var ett barn ett barn som låg i min mage och jag skulle bli mamma och min mamma skulle bli mormor. Där låg jag 15 år gammal och såg mitt barn i magen det var overkligt. Jag hade 3 månader på mig att förbereda allting barnvag, spjälsäng, kläder, ALLT! som tur var så hade jag så mycket människor omkring som hjälpte mig med allting.

21 januari var jag så trött på att vänta så jag gick ut och skottade eftersom att värkarna kan sätta igång om man anstränger sig. Gick sedan och satte mig vid datorn och mamma stod bakom mig och strök kläder jag sa sedan att jag kände att det drog i magen på mig, hon kände på min mage och sa att det var dags att ringa BB vi ringde och dem bad oss komma in min moster följde också med vid 4 på morgonen den 22a januari så kom min lilla ängel till världen det var det vackraste ögonblicket i hela mitt liv det var just i det ögonblicket som jag fick ett ny syn på livet. tio tår och tio fingrar, min lilla Elita.

Nu bor jag ihop med min pojkvän och vi har vart tsm 2 år i maj jag mår bra med honom i våran lilla familj han hjälper till med Elita och finns som ett starkt stöd när jag får det jobbigt, tack min älskling

Det har gått så fort hon är snart 5 år och hon busar och pratar som aldrig förr, självklart är det jobbigt visa stunder men det är det väl för alla som har barn det perfekta familjelivet finns inte någonstans. Varken här eller hemma hos dig. 

Jag vill främst tacka min mamma som alltid har ställt upp som barnvakt och hjälpt mig när jag har haft det svårt ekonomiskt.

Jag vill även tacka mina morföräldrar som alltid har dörren öppen för min familj och alltid försöker få oss ha det så bra som möjligt.

Min pappa, tack för att du har fått Elita att uppleva saker som jag inte har haft pengar till och tack för att du ger henne alla denna kärlek!

tack för att ni har orkat tagit er igenom hela texten, Jag svarar i princip på alla frågor, och är det så att jag inte vill svara så förklarar jag givetvis varför.

kärlek till er!